S-Filosof

Mina tankar om politik och socialdemokrati. Doktorand i filosofi på KTH. Har Aristoteles som idol, hade Göran Persson. Payam Moula.

Month: februari, 2015

Det är dags för Socialdemokraterna att ta en ideologisk strid

I mitt tidigare blogginlägg om betygsfrågan skrev jag att den större frågan var när regeringen skulle ta strid. I det här inlägget argumenterar jag för vilken strid S bör ta och varför den ska vara ideologisk.

Till en början måste vi förstå vad som kännetecknar en ideologisk fråga. Aftonbladets Karin Pettersson skrev på Facebook att ”För mig är det [betyg] en ideologisk fråga som handlar om vår syn på barn.” I politiken måste ändamål skiljas från medel. Det som gör en fråga ideologisk är huruvida den berör politikens ändamål. Vad syftet bör vara med utbildningspolitik är en ideologisk fråga. Att ha en offentligt finansierad, likvärdig skola av högsta kvalité är ett ideologiskt ställningstagande. Låt oss anta att tidigare betyg motkämpar denna målsättning, då bör vi vara emot. Men föreställer vi oss att den hjälper oss nå detta mål, anta att tidigare betyg hjälper de barn med störst utmaning, då bör vi vara för tidigare betyg. Vid vilken ålder betyg ska börja är en diskussion om medel (ett ganska verkningslöst dessutom), inte en stor ideologisk fråga.

Min uppfattning är att om Socialdemokraterna ska ta en strid måste det vara en strid värd att ta. Betygen har inte det värdet, men vad har? Skulle jag peka ut en värdering som den enskilt viktigaste för socialdemokratins ideologi skulle det vara den om lika möjligheter. Socialdemokratin föddes ur insikten att utan demokratiska beslut kommer människors sociala förutsättningar avgöra deras livsmöjligheter. Att rasera klassamhället har varit och är socialdemokratins viktigaste uppgift.

Det geniala med svenska socialdemokratin ligger i hur denna värdering har förverkligats. Rörelsen tog avstånd från våldsbejakande medel och preciserade sig själv genom att lägga till ‘demokratisk’ framför ‘socialism’. Sedan kunde demokratin gå till väga på flera sätt, t.ex. kunde en strategi vara en ren omfördelning i form av medborgarlön. Detta blev inte strategin utan nyckeln till socialdemokratins långsiktiga framgång är insikten om att klassamhället bäst utbildas bort.

Med historiematerialismen i ryggen och kunskapen om ekonomins avgörande roll för klassamhällets uppbyggnad och kvarlevnad ville socialdemokratin försäkra sig om att den ekonomiska fördelningen för kommande generationer inte byggde på människors sociala bakgrund. Människor skulle ha lika möjlighet att lyckas och genom att bygga ut det offentliga utbildningssystemet till ett av världens bästa frigjordes kommande generationer.

Om det är en ideologiskt strid som ska tas finns ingen bättre front än utbildning. Idag finns dock tecken på att striden går förlorad. Förutom de akuta problemen med skolresultaten blir skolan alltmer ojämlik. I Linköpings kommun, som jag antar inte skiljer sig stort från övriga Sverige, är skillnaden i betygspoäng hela 50% beroende på om elevens föräldrar har låg eller hög utbildning. Ungdomars möjlighet att välja yrke och forma sina liv är till stor del ett resultat av deras bakgrund.

Vi vet vad som behöver göras för att försäkra oss om en likvärdig skola. Höja lärarutbildningens kvalitet, höja läraryrkets attraktivitet genom högre lön och fler karriärstjänster, anställa fler lärare och specialpedagoger samt göra riktade satsningar för att få de bästa lärarna i skolor med tuffast miljö. Dessa investeringar kostar, men det är en strid vi måste ta. Om vi inte gör det kommer motståndaren att vinna och det finns ingen värre motståndare att förlora mot än klassamhället.

Annonser

Om socialdemokraternas agerande och kompromissen om betyg

Regeringen har gått med på en kompromiss om att pröva betyg från årskurs 4 i ett mindre antal skolor. Här förklarar jag varför det var ett nödvändigt ont som säger mycket om dagens socialdemokrati.

Kungliga Vetenskapsakademien skrev nyligen att ”det inte finns stöd i vare sig svensk eller internationell forskning för att tidiga betyg skulle ha positiv effekt på elevernas lärande.” En annan grupp forskare, som studerat 500 artiklar samt ett 40-tal avhandlingar, drog slutsatsen att ”betyg kan påverka svagpresterande elever negativt. Därför bör politikerna avvakta med att införa betyg i årskurs fyra innan en ordentlig utvärdering har gjorts av betygen i årskurs sex.” När delar av stödet för tidigare betyg var från 1930-talet blev situationen komisk.

Om skolpolitik handlar om att med bästa stöd i forskning bygga en kunskapsbaserad skola skulle förslaget inte ha stöd. Politik handlar dock om mer. För att förstå politik måste spelet tas med i beräkningen. Att Björklund och alliansen stödjer denna linje beror antagligen på att Björklund tror en strid om betyg är en strid folkpartiet och han gynnas av. Att partier går emot forskning och ägnar sig åt taktik är beklagligt, samtidigt är det något alla partier gör och som är ofrånkomligt i en demokrati.

Hur ska då kompromissen utvärderas? När väl alliansen hotat om att lägga förslag om betyg från årskurs 4 och SD inte sagt nej uppstår en svår situation. Valet blir att antingen gå med på att max 100 skolor av 5000 under en period testar betyg från års 4 eller ta strid om frågan i riksdagen men med risken att förlora och att landets 5000 skolor påverkas. Givet att max 2% av landets elever ska påverkas känns det obefogat att ta risken att 100% påverkas.

Problemet är dock att denna typ av kompromiss är symptomatisk för den brist på självförtroende socialdemokratin har. Strategin präglas av riskminimering, i den ekonomiska politiken som i skolpolitiken. Personligen har jag känt sympati för denna linje, efter två förlorade val, interna kriser och en stark motståndare har det inte varit lätt att gå emot alliansen eller opinionen.

Problemet är dock att denna linje någon gång måste få sitt slut. Det inte inte en långsiktig strategi, varken för att bli ett framgångsrikt parti eller för att förbättra Sverige. Trots att jag är sympatisk inför kompromissen kan jag känna att det var en strid med rätt förutsättningar. I ryggen hade partiet en enig forskarkår, en enig lärarkår och en majoritet av befolkningen (enligt novus var 35% av befolkningen för betyg i 4an men 55% emot).

Att inte ta några strider blir till slut en strategi lika riskfylld som att ta strid. Någon gång måste socialdemokratin räta på ryggen. Frågan är bara när?

‘Den nya vägen’ för socialdemokratin del 2, vad gör en ideologi dominerande?

I ett tidigare inlägg skissade jag på en ny väg för socialdemokratin, i detta inlägg fortsätter jag skissen. https://sfilosof.wordpress.com/2014/10/04/moten-med-medborgare-och-den-nya-vagen-for-socialdemokrati/

Nobelpristagaren Hannes Alfvén sade att liberalismen föddes på 1700-talet och dominerade 1800-talet, socialismen föddes på 1800-talet och dominerade 1900-talet och det gröna tänkandet föddes på 1900-talet och kommer att dominera på 2000-talet. Huruvida en ideologi blir den dominerande avgörs av huruvida den har lösningar på nutidens samhällsproblem.

Det liberala projektet går ut på att frigöra människor från olika maktordningar. Dels handlar de om att frigöra människor från kungen och adelns makt samt att ge kvinnor samma juridiska rättigheter som män,dels om att frigöra människor från diskriminering  baserat på ras eller kön. Teoretiskt går att diskutera huruvida liberalismen gjorde människor mer fria, gav dem bättre möjligheter eller försäkrade deras mänskliga rättigheter. Uppenbart är att när liberaler vann förbättrades människors livssituation.

Socialismen kan förstås som en fortsättning av liberalismen. När människor frigjorts från feodalism och kvinnor började frigöras från konservatism framstod en ny form av klassamhälle. Sociala omständigheter, var en är född och hur en växer upp, begränsade människor och påverkade avsevärt livet och arbetet. Det är ingen slump att liberaler på den tiden som L.T Hobhouse skriver om jämlikhet som en förutsättning för frihet och om fackföreningsrörelsens kamp för frihet. Det är heller ingen slump att liberalen J.S Mill efter 1848 började kalla sig själv ‘socialist’. Han förespråkade att stegvis gå över till ägande i form av olika arbetarkooperativ som fick konkurrera istället för individuellt samtidigt sam han tog avstånd från kommunism i form av revolution och planekonomi. (Källa: professor S.O Hansson 2013 ”John Stuart Mill’s political self-identifications”)

Idéerna som bär en ideologi finns ofta att hitta flera gånger om i historien, ofta långt tidigare, poängen är att det är först när ideologin ger svar på samtidens problem som den blir dominerande. En ideologi måste kunna förklara varför den kvalitativt bidrar till att förbättra människors liv.

Så, vilka är de samhällsproblemen som idag försämrar människors liv? Ett av socialdemokratins problem är att ideologin inte ger tydliga svar på varför den behövs efter klassamhället. Någon kanske invänder med att samhället inte är klasslöst och att socialdemokratin inte är färdig. Jag håller med, men det räcker inte. Socialdemokratin som ideologi kommer inte dominera på samma sätt genom att fortsätta med enbart samma projekt; för mycket är vunnit i det projektet. Ett nytt projekt behövs.

I mitt första inlägg i serien valde jag begreppet ”personlig välfärd”. Tanken är att begreppet ska vara en del av det projekt jag tänker mig socialdemokratin ska ta sig an. Genom ‘personlig’ visas att den riktar sig till individen, och genom ‘välfärd’ att det är en politisk uppgift. Jag hoppas ha gett er iden om varför ett nytt projekt behövs, för att göra projektet rättvisa tänker jag beskriva det mer utförligt i inlägg framöver.