Såhär ser det ut när en miljöpartist är ute och cyklar

Miljöpartiet ska ha beröm för sin migrationspolitik och sitt försvar för mänskliga rättigheter. Men igår skrev en förtroendevald miljöpartist, ”grön liberal” som hon kallar sig själv, ett blogginlägg om Sveriges migrationspolitik. Det är en av de märkligaste texterna jag har läst på länge, och det faktum att de kommer från en miljöpartist gjorde det extremt obehagligt. Jag tänker förklara varför hon har fel. Läs hennes text här.

Till en början har hon en syn på ”socialister” (oklart vilka det är) som påminner om en propagandapamflett från Timbro. Socialister avfärdas direkt för de vill ge alla människor bidrag, boende och en påse pengar. Jag antar att hon räknar in mig och mina närsinnade som socialister. För oss är det allra viktigaste att människor får jobb. En möjlighet att försörja sig själva och bidra till samhället. Lika snabbt som hon avfärdar socialister borde hennes syn på socialister avfärdas. En annan märklig sak är att hon ifrågasätter att människor som kommer till Sverige ska ha samma levnadsstandard som de som bor här. Men ska verkligen mina föräldrar ha det sämre för att de kom hit? Det konstiga är om människor har olika levnadsstandard beroende på var de föddes.

Därefter beskriver hon ”extremvänstern” som vill ge invandrare speciella rättigheter. De ”särbehandlas” och får mer hjälp. Människorna i Sverige är de riktiga offren, de som blir diskriminerade och bara vill ha samma rättigheter som invandrarna. Denna retorik är problematisk av flera skäl. Om alla ska ha exakt samma behandling från staten, varför ska då funktionsnedsatta få speciella parkeringsplatser närmast lokaler? Varför bygger kommuner vissa lägenheter bara för äldre och studenter? Varför får elever med läs och skrivsvårigheter mer hjälp i skolan och tid att skriva tentor än andra? Det är en absurd tanke att alla ska behandlas exakt lika oavsett förutsättningar. Att invandrare, och speciellt flyktingar som kan vara traumatiserade för livet, ska tas ifrån det stöd de får för att komma in i svenska samhället och kunna bidra är inte bara en teoretisk dum ide. Det är även så fruktansvärt empatilöst att man häpnar.

Resten av hennes text handlar om de goda ”beskyddarna”. De står emot de dumma liberalerna som ansvarar för ”soppan” (vad det nu syftar på). Socialister vill ge bort våra resurser ”lättvindigt”. Tillsammans med extremvänstern kallar de alla människor rasister som ”vill beskydda och bevara det bra som finns”.

Rasism är inte att stå upp för saker som är bra. Rasism är att diskriminera och värdera folk olika. Rasism gör att jag kanske inte får komma på jobbintervju men Anders får. Rasism gör att människor inte vill ha mina föräldrar som granne men Anders föräldrar. Rasistisk och främlingsfientlighet politik vill inte att mina föräldrar ska integreras i Sverige. De ska assimileras. Alla dessa saker är farliga, de skadar människor. Det är för mig extremt oroande, och farligt, att en ”grön liberal” målar upp bilden av att främlingsfientlighet egentligen kan ses som en kraft för något gott.

Avslutningsvis vill jag poängtera att hela Utas blogginlägg går emot allt vad liberalism innebär. Det ovärderliga i liberalismen är iden om alla människors lika värde och mänskliga rättigheter. Jag tror inte att invandring kostar, snarare tvärtom, men när det gäller flyktingar är det extremt oliberalt att överhuvudtaget ställa kostnader mot rätten till liv. Människor dör. Varje dag. Av krig, elände och flykt. Att inte fråga sig hur vi kan värna om mänskliga rättigheter samtidigt som vi ger dessa människor en möjlighet att bidra till Sverige, men istället anse att vi ska bryta mot mänskliga rättigheter för att det kanske kostar oss är inte liberalt. Det är inhumant, farligt och verkligen, verkligen, inte att vara en ”beskyddare” av det goda.

Annonser