S-Filosof

Mina tankar om politik och socialdemokrati. Doktorand i filosofi på KTH. Har Aristoteles som idol, hade Göran Persson. Payam Moula.

Månad: juni, 2016

När blev jag en dålig människa?

Som person är jag blödig. Jag klarar knappt av att se krig i film, stänger av nyheter som är för jobbiga att ta in och har, såvitt jag vet, inte någon brist på empati. Senaste veckan har jag dock tvivlat på mig själv.

Regeringens migrationspolitik har brett stöd i befolkningen (läs här och här) men från många har kritiken varit hård. Jag minns ett flitigt delat inlägg på Facebook. Min tolkning av inlägget var att de som på riktigt sörjer Alan Kurdi inte kan stå bakom regeringens politik. Åtminstone skulle de inte kunna försvara den. Inlägget var ett av många i sin sort. Jag som stödjer regeringens asylpolitik, har jag slutat känna för människor på flykt? Har jag blivit en kall, empatilös och dålig människa?

Kanske. Det är för andra att bedöma min karaktär. Inom politiken (och filosofin för den delen) vet jag dock en sak, det är lättare att vara emot saker än att vara för. Jag vet vad jag är för. Jag är för ett kvotsystem där Sverige tar emot många människor från FN:s flyktingläger samtidigt som vi stänger de geografiska gränserna. Hur kan det solidariska vara att bygga ett flyktingsystem utifrån de få av världens 60 miljoner som har råd och resurser att ta sig till Sveriges gräns istället för ett system som bedömer alla flyktingars behov oavsett plånbok?

Jag vet inte vad de som ropar högst i debatten vill ha. Veronica Palm har varit tydlig och Ulf Bjereld likaså med att de vill att den nya lagen ska bli så kort som möjligt. De vill tillbaka till det gamla. Till ett system där Sverige tog emot en kvarts miljon människor på två år samtidigt som Alan Kurdi dog.

Jag har flera gånger frågat, hur är det systemet ett bra system? Vad innebär det för Sverige och de som kommer hit när Sverige tar emot så många nya människor? Jag har bett folk resonera om kort och lång sikt men får endast tystnad tillbaka.

Kanske har jag blivit en dålig person. Kanske hade en bättre människa inte kunnat skriva den här texten. Jag vet i alla fall vad jag är för, ett system där de med störst behov får lagliga vägar till Sverige och en värld där fler tar de ansvar Sverige gör.

 

Annonser

Socialdemokraterna behöver fler vinnarskallar

När jag får möjlighet att föreläsa för socialdemokrater visar jag ofta denna graf.

S val

Grafen visar valresultatet för S under en period på 100 år och skulle förmodligen se liknande ut om den visade stödet för socialdemokratin i Europa. Om ingenting förändras är det en fråga om när och inte om partiet kommer hamna runt 20%.

Insikten om socialdemokratins bekymmer kom för sent och finns fortfarande hos för få. Valet 2010 är ett exempel på detta. När S valde samarbete med MP blev det interna motståndet för starkt och V tvingades in. De som var drivande i detta ställde nog inte främst frågan hur ett samarbete med V skulle påverka stödet för S eller så måste de ha ignorerat svaret. Många hade klart för sig att S skulle bilda regering vilket visade sig vara ett ödesdigert misstag. Trots tidigare misstag och situationen i Europa har socialdemokratins prekära situation inte nått alla i partiet.

Finns det någon fråga idag som har potential att få samma konsekvenser som samarbetet med vänsterpartiet 2010? Jag tror att det finns en sådan fråga och det är migrationen. Jag har tidigare skrivit om att den nya migrationspolitik är socialdemokratisk politik. Sverige kommer ta emot långt över sitt genomsnitt samtidigt som vi gjort nödvändiga och riktiga förändringar av politiken. Jag är ideologiskt trygg i att Sverige varken kan eller bör ta emot alla EUs flyktingar, det finns en gräns för vad vårt mottagningssystem klarar av om vi ska ha ett mottagningssystem som ger de nya svenskarna en reell chans till att kunna bidra och bli en del av samhället.

Alla socialdemokrater delar inte min åsikt vilket är bra; vi behöver en intern diskussion för att utvecklas. Däremot tror jag det är viktigt att inse att den migrationspolitiken som vissa vill föra, som i princip går ut på att gå tillbaka till regeringen Reinfeldts migrationspolitik, är omöjlig för ett parti som aspirerar på 35% av befolkningen stöd. Inte bara är det långt under 35% som vill föra den migrationspolitiken, hur väl regeringen klarar av etableringen av de nya svenskarna är avgörande för vilket förtroende regeringen får i avgörande frågor om jobben, skolan och välfärden.

Sverige går bra just nu och utvecklingen är åt rätt håll. Tanken på att den nuvarande regeringen blir en parentes mellan minst tolv år av högerstyre skrämmer mig rejält. Jag önskar att den tanken skrämde alla socialdemokrater lika mycket.