S-Filosof

Mina tankar om politik och socialdemokrati. Doktorand i filosofi på KTH. Har Aristoteles som idol, hade Göran Persson. Payam Moula.

Month: juli, 2016

Har socialdemokratiska partier för många medlemmar?

Samtidigt som brittiska Labour går igenom en djup kris höll Storbritanniens nya premiärminister Therese May ett tal om social rättvisa som vilken socialdemokrat som helst kan hålla. Hur kan detta komma sig? Varför är det socialdemokratiska partiet i kris medan det konservativa låter som socialdemokrater?

Vad som händer i Storbritannien kan vara ett exempel utan större betydelse. Men det kan även vara en del av ett mönster. Ett mönster där konservativa partier lägger om både politik och retorik för att vinna över socialdemokratin. Sättet konservativa partier lägger om politik samt retorik verkar inte på samma sätt möjligt för socialdemokrater. Åtminstone inte lika snabbt och smärtfritt. Om detta stämmer bör vi fråga oss vad det beror på. När jag sprang på Eric Rosén i Almedalen var hans förklaring att partier till vänster ofta är folkrörelser medan högern inte är det. Jag tror det ligger någonting i detta.

För att vara ett framgångsrikt politiskt parti är det nödvändigt att ligga i takt med tiden. Denna viktiga men svåra färdighet är avgörande. Ett framgångsrikt parti har inte råd att ignorera den politiska samtiden och vänta på bättre tider. Ett framgångsrikt parti måste kunna förstå sin samtid, de politiska vindarna, och agera bäst därefter. Val måste kunna vinnas både trots ens värderingar och på grund av ens värderingar.

Jag slås ofta av hur snabbt det går i politiken. Politiska vindar, partier och händelser kommer och går och kan avgöra val eller samtiden. Ofta blir vi något tagna på sängen. Kanske kommer vi alltid bli tagna på sängen. Kanske är verkligheten så svår och komplex att den inte går att förstå bättre. Jag tror dock inte det. Jag tror att vi idag har så bra verktyg och metoder för att förstå människor och samhället att vi bättre kan hantera samhällsfenomen och svängningar. Självklart ska inte ett framgångsrikt parti rida på varje våg som kommer, men min gnagande känsla är att socialdemokratiska partier knappt rider på några vågor och när de väl gör det är de efter. Vi är inte längre först ut på vågen. Vi verkar mer ge oss ut av tvång.

Min känsla kan vara fel. Men den gnager och den är jobbig. Kanske är det så att folkrörelsepartier idag har en nackdel. Vad som händer i Labour just nu och även deras historia verkar visa på det. I Sverige har socialdemokratin länge gynnats av att vara en folkrörelse. Kommer det alltid vara så? Jag vet inte.

Annonser

Bevittnar vi demokratiernas död?

(Text från juni 2016)
Jag har nyligen läst två artiklar som gjort intryck. Den ena handlar om hur avsky, rädsla och hat har tagit över det republikanska partiet. Den andra handlar om Donald Trump som person och hans drivkrafter. Innehållet i texterna sätter fingret på fenomen som om de inte hanteras kan förgöra en demokrati.

I Europa har länder under en längre period blivit överraskade över ökande valresultat för högerfascistiska partier. I USA blev alla förvånade över att Trump blev presidentkandidat. Därefter hände Brexit och senast idag kom siffror om att Trump och Clinton nu ligger lika i nationella mätningar.

Överraskningarna har dock börjat ta slut och förklaringarna bli fler. Två förklaringar verkar ha etablerat sig; 1) De materiella förhållanden för arbetarklassen, och delar av medelklassen, har inte förbättrats på decennier. De har blivit lovade förbättringar genom globalisering men förbättringarna har uteblivit. Nu visar denna grupp sitt missnöje. 2) Gruppen vita män håller på att förlora sina privilegier. Feministerna, de homosexuella, invandrarna. Någon grupp håller på att ta makten ifrån de vita männen. Denna relativa maktförlust klarar gruppen inte av och gör därför motstånd mot allt som de anser inte representerar dem.

Det ligger förmodligen något i dessa förklaringar men jag tror jag vi måste gå djupare än så. Vi måste fråga oss grundläggande frågor om människans natur och villkoren för att en demokrati ska fortlöpa.

Jag minns när jag som filosofistudent läste ett citat av Schopenhauer i stil med ”Förnuftet är för människan vad manen är för hästen, något vackert vi tycker om att ge uppmärksamhet. Men manens funktion är ytterst begränsad. I slutändan följer den varthän hästens ben och kropp för den.”

Som aristoteliker är min syn grundad i människans biologiska och psykosociala natur. Människan är inte ett förnuft med kropp, vi är ett djur med förnuft. Vilken del av människans drivkrafter som styr är inte skrivet i sten, men om människan ska ha ett ”begärande förnuft, och inte ett förnuftigt begär” som Aristoteles skrev kräver det möda.

Några politiska filosofer har insett detta, att politik inte endast kan handla om materiella förhållanden eller principer om rättvisa. Martha Nussbaum är en av de filosofer som skrivit mest om känslors roll och betydelse för hur samhället formas. För att ett samhälle ska förbli stabilt och fortsatt demokratiskt menar hon att det behöver mer än principer, samhället behöver fostra vissa känslor av kärlek och empati, och minska hat och ilska. Hon menar att samhället kan göra detta och lägger fram ett förslag som bygger vidare på John Stuart Mills idéer.

Jag tror fler behöver komma till insikten om känslors betydelse för det rättvisa samhället. Människan är i grunden ett djur med stor kapacitet för hat, ilska och destruktivitet. Dessa drivkrafter förgör demokratier. Om inte vi på allvar frågor oss hur vi får ett samhälle som påverkar människans drivkrafter på rätt sätt tror jag inte våra demokratier kommer överleva.

 

Politiker som inte förstår politik

Med skräckblandad förtjusning har jag läst ”Vi blev som dom andra – Miljöpartiets väg till makten” av Maggie Strömberg. Boken berör en grundläggande fråga alla partipolitiker ställs inför. Vad är jag redo att göra för att få inflytande? Det enkla svaret borde vara; det som krävs.

För att vara duktig på någonting eller som någonting måste man förstå sakens natur. Ska jag vara en duktig fotbollsspelare måste jag förstå vad fotboll är och dess regler. Därtill måste jag förstå vad den enskilda fotbollsspelarens roll är och vad som gör en fotbollsspelare duktig. Samma sak gäller politik, ska jag vara bra på politik måste jag förstå vad politik är, dess regler och syfte.

Vad är då politik? Det enkla svaret vore ”allt som berör samhället”. Men vi behöver vara mer precisa än så. Vad vi behöver förstå är partipolitik. Politik är ett brett begrepp, jag kan vara politisk som opinionsbildare, journalist, engagerad i civilsamhället eller på min arbetsplats. Vad är partipolitik och vad innebär det att vara en bra partipolitiker?

Till skillnad från andra former av politik så syftar partipolitiken till att förändra samhället genom demokratisk makt. Syftet med partipolitik, anledningen till varför partier skapas och ställer upp i val är för att genom riksdag, landsting och kommuner förändra samhället. Om det övergripande syftet var opinionsbildande borde individerna i ett parti lämna för att starta en tidning eller intresseförening.

I miljöpartiet och i den breda vänstern finns människor som inte inser detta. När människor argumenterar för Jeremy Corbyn eller Bernie Sanders hörs ofta argument som ”han är ideologisk” eller ”han är bra på att bygga en rörelse”. En partiledares uppgift är varken att vara en filosof eller ordförande för ABF. En partiledare ska möjliggöra samhällsförändring genom regering och riksdag. I den mån en partiledare lyckas med detta kommer den att vara bra, i den mån den misslyckas dålig.

Jag vet vad som händer i USA om demokraterna förlorar. Jag vet vad som händer i Storbritannien om labour förlorar. Jag vet vilka som drabbas hårdast. Dessa människor behöver varken filosofer eller ABF ledare som slåss för dem. De behöver en regeringschef.