Annie Lööf förtjänar inte en utsträckt hand

I två har jag ägnat tid åt att förstå svenska liberaler. Delvis för att vi delar värderingar om jämställdhet, mångfald och att Sverige ska vara bäst på klassresor, men även för att jag efter valet 2014 förstod vilken viktig roll de kommer ha i kampen mot den blåbruna högern. Min övertygelse är att kampen för liberal demokrati är viktigare än att få igenom hela sin ekonomiska politik. I min naiva tro har jag tänkt att när dagen kommer då Annie Lööf måste välja samarbete med socialdemokrati eller främlingsfientlig högerpopulism så är valet enkelt. Jag hade fel.

I veckan kom moderaternas besked om att börja samarbeta i riksdagen med SD. Det är ett parti som helst vill att min släkt ska lämna landet eftersom de ser oss som ett hot, som vill inskränka på aborträtten och som ägnar tid åt att fundera på om Zlatan verkligen är svensk. Samer och judar har de hittills kommit fram till inte är svenskar.

Att moderaterna inleder samarbete med detta parti kommer inte som en större förvåning. Det har moderata partier gjort runt om i Europa. Reaktionen från Annie Lööf kom snabbt och löd ”I svensk politik är Centerpartiet främsta motpol till Socialdemokraterna.” Jag trodde först jag läste fel. Därefter läste jag artikeln tre gånger för att ta in budskapet. Det går inte att missa. Hotet mot Sverige är Stefan Löfven. Han måste bort. Och om någon undrar så är centerpartiet även motpol till SD.

Att centerpartiet skulle vara socialdemokratins ”främsta motpol” är ett skämt. Inte bara för att det rimligen borde vara vänsterpartiet om motpolen ska vara åt vänster, men även för att det är fel. Som liberalen Gabriel Ehrling skriver är S och C på de flesta håll i landet som kusiner, inte motpoler. Han beskriver hur såssar och centerpartister samarbetar ihop men även skillnaden mot riksnivån: ”C har under ledarskap av Annie Lööf, och hennes företrädare Maud Olofsson, gått från ett renodlat pragmatiskt landsbygdsparti till ett av riksdagens mest ideologiska.”

Det finns många tecken på hur djupt sosseföraktet är i toppen av centerpartiet. Torbjörn Nilsson beskriver Maud Olofsson insats på ett seminarium om alliansen ”Hon drog en del slogans från Timbro, till exempel. – Vi är alla indoktrinerade av att ha vuxit upp i ett socialdemokratiskt samhälle!” På frågan vad de var stolta över svarade hon ”Att vi bildade alliansregeringen.” Hon valde inte några reformer; utan det faktum att regeringen blev utan såssar. Samma fientlighet mot S är tydlig hos Lööf. Både i hennes ideologiska skolning genom Johan Norberg, Ayn Rand och Robert Nozick men även genom uttalanden om att ”hellre äta upp sin högra sko” än att samarbeta med S.

Ikväll deltog Lööf i SVTs program Agenda. Vad gör centerpartiet om alliansen blir mindre än de rödgröna och moderaterna fördjupar sitt samarbete med SD? Svaret blev, ”då ställer vi oss utanför och blir ett oppositionsparti”. Beskedet från Lööf är alltså att om vi får ett blåbrunt block i svensk politik så vill inte Lööf vara med längre. Inte ens då kan hon tänka sig samarbete med S.

I två år har jag försökt förstå svenska liberaler. För min del räcker det nu. Det är ingen idé att försöka närma sig någon som bestämt sig för att vara ens motpol. Det finns inget mer att förstå.

Annonser