Replik: ”Varför älskar Payam socialdemokrati?”

av Payam Moula

Mitt senaste blogginlägg handlar om varför Annie Lööf ogillar Sverige. Min kloke vän Jesper Ahlin har skrivit en replik. Jesper lyfter i början två punkter. 1) Rankingar där Sverige hamnar högst är inte uttömande 2) Även om Sverige är bra så är det inte tack vare socialdemokrati.

Gällande 1) skriver jag att ”exakt hur bra Sverige är beror på vad du frågar efter” och ingen lista är perfekt. Jag tycker ”var skulle du vilja födas” listan är bra men som Jesper skriver finns det andra, mer specifikt ideologiskt präglade listor. Den Jesper refererar till ger pluspoäng till länder med liten offentlig sektor. Det finns säkert listor som prioriterar stor offentlig sektor eller jämlikhet. Jag tror dock inte det råder någon större oenighet om att Sverige är ett av världens bästa länder och därför är invändning 2) är mer intressant.

Jesper skriver ”Det är ekonomisk tillväxt tillsammans med politiska rättigheter under lagstyre som har gjort Sverige framgångsrikt – inte socialdemokratin”. Till att börja med älskar socialdemokrater tillväxt, det är onekligen viktigt för välstånd. Vi tycker att vi är bäst på att skapa tillväxt, mycket av vår politik har som syfte att främja tillväxt. Däremot är jag övertygad om att Lööf tror att hennes politik skapar mest tillväxt. Vad man tror bäst skapar tillväxt är inte anledningen till varför man väljer ett parti, eller hatar ett annat. Vi har inom enskilda partier långa diskussioner om hur vi främjar tillväxt.

Är det då ”politiska rättigheter under lagstyre” som har gjort Sverige unikt? Den backas upp med ett resonemang om att socialdemokratin misslyckats att fördela tillväxten rättvist. Det är här Jesper har fel.

Det går naturligtvis att plocka ut enstaka mått på fördelning och säga att här har minsann socialdemokratin inte lyckats fördela så mycket. Men det är väll ingen som har uppfattningen att socialdemokraterna historiskt inte har bedrivit en progressiv fördelningspolitik? Möjligtvis anser kommunister att vi har omfördelat för lite, men kritiken från höger är än idag att vi fördelar för mycket. Socialdemokratin har alltid kämpat för att krossa klassamhället (klassiker). Reform för reform har vi kommit närmare detta mål. Några ytterligare steg som den här regeringen tagit och som Lööf är emot: kostnadsfri mammografi, kostnadsfria preventivmedel för personer under 21 år och höjd åldersgräns för fri tandvård. Fördelningspolitik enligt svenska modellen.

Det räcker inte med ”politiska rättigheter under lagstyre” för att skapa dagens Sverige. Politik spelar roll. Politik gör skillnad. Det är därför jag, Jesper och Lööf gillar politik. Att påstå att Sverige är vad det är idag men att det inte har med den svenska modellen att göra är fel.

På slutet tycker jag dock Jesper träffar rätt. Det handlar om ideologi, synen på frihet. Jesper skriver: ”Med frihet menas här att inte bli hindrad av andra i sin egen strävan efter lycka, att tillåtas vara en självbestämmande individ med en stor portion rörelseutrymme i världen”. Tillåt mig göra en kort utläggning om ekonomisk frihet.

Jag har svårt att förstå varför skattenivå skulle vara ett bra mått på ekonomisk frihet. Föreställ dig att person A tjänar en miljon kronor men blir beskattad på 800 000. Kvar blir 200 000. Föreställ dig person B som tjänar 100 000 men som inte beskattas alls då endast inkomster över 100 000 blir beskattade. Person A blir alltså ‘bestulen’ eller ‘hindrad’ från 800 000 medan ingen ekonomiskt hindrar person B. Vem har störst ekonomisk frihet? I min mening den med 200 000, inte den med hälften. Ett annat sätt att se på saken är följande: Anta att en person går upp i inkomstnivå men då också i total skattenivå, har personens ekonomiska frihet ökat eller minskat? Rimligtvis ökar personens ekonomiska frihet trots att skattenivå och total skatt ökar. Jag tycker frihet är oerhört viktigt, till och med avgörande, men frihet är mycket större än sänkt skatt. För Lööf är det enkelt.

Avslutningsvis; Min poäng från första inlägget håller. Enligt Lööfs definition på frihet, eller något annat hon värnar, så är svenska modellen fel. Höga skatter är fel. Stor offentlig sektor är fel. Det spelar ingen roll om svenska modellen enligt världsrankingar skapat världens bästa samhälle. Svenska modellen är fienden. Istället för att i argumentation ignorera den svenska modellen och prata om tillväxt, eller antyda att politik inte gör skillnad borde hon vara ärlig. Hon hatar den väg Sverige har valt. Jag älskar den väg Sverige har valt.

 

Annonser