S-Filosof

Mina tankar om politik och socialdemokrati. Doktorand i filosofi på KTH. Har Aristoteles som idol, hade Göran Persson. Payam Moula.

Month: juli, 2017

Reflektioner kring en historisk vecka i svensk politik

Vad jag trodde skulle bli en mjukstart efter semestern blev istället en av mina mest intensiva veckor. Igår fick jag tid att varva ned och reflektera.

I politiken finns målkonflikter. Det hör till politikens kärna. Ofta består konflikterna mellan olika värden eller olika grupper i samhället. En del av politiken består i att förstå målkonflikter och utifrån en trygg ideologisk grund göra avvägda val.

Den här veckan har dominerats av en annan typ av konflikter. Mina politiska motståndare valde att ta en allvarlig händelse på en myndighet och göra politisk sabotage av den. Att avsätta en minister genom missförtroendevot är som Mikael Odenberg (M) säger ”att ta till det kraftfullaste parlamentariska vapen som finns” och ska inte göras om det inte finns ”mer exceptionella omständigheter som att ministern har överskridit sina befogenheter, åsidosatt konstitutionella regler eller på annat sätt gravt misskött sig”.

Det har inte Hultqvist gjort, vilket alliansen+SD vet eftersom de vill avsätta honom pga ”förlorat förtroende”. Uttalandet är märkligt eftersom de rimligtvis inte har förtroende för några S+MP ministrar, men att avsätta regeringens kanske mest populära minister kan anses ett smart drag om politik reduceras till ett spel. På samma sätt har alliansen+SD hotat med att avsätta ministrar i höst. De upprepade nyligen att de tänker avsätta den nya infrastrukturministern Thomas Eneroth om regeringen genomför sin politik. På något sätt lyckas de inta positionen att de inte vill stoppa regeringens förslag om flygskatt men efteråt om den blir införd avsätta en helt ny minister för att regeringen genomför sin politik.

Det är uppenbart att vad alliansen+SD gör är att med alla medel sabotera för regeringen och göra maximal skada. När som helst under de tre senaste åren har de tillsammans kunna ta makten. De har inte velat. C + L har även kunnat samarbeta med regeringen. De har inte velat. Istället är deras val politiskt sabotage i hopp om att sänka regeringens förtroende fram till valet (vad de gjorde hösten 2014 när de med SD fällde regeringens budget tänker jag inte ens gå in på).

Så. Åter till veckan som har varit och målkonflikter. Det finns ytterligare en dimension i att vara politiker. Vem jobbar man ytterst för? Partiets medlemmar, väljarna eller hela befolkningen? Det är inte alltid samma sak. När jag såg alliansens presskonferens och tog in deras besked var en av många tankar att sjunka till samma nivå. Om de vill ägna sig åt politiskt sabotage så kan vi göra samma sak. Men i slutändan är det viktigaste som politiker att kunna se sig själv i spegeln med insikten om att man gjorde det som låg i människors intresse, inte sitt eget.

Många analyser de senaste dagarna har hyllat Löfven för hans ”genidrag”. Det skojas friskt om att han återigen har fintat bort alliansen. Som jag ser det finns inget beslut som hade varit bättre för Sverige än det han tog. Extraval hade gjort landet handlingsförlamat under en period och en ny talmansrunda vet ingen helt säkert hur den slutar men kan leda till att ett högerextremt parti får inflytande. Att låta Hultqvist gå hade varit ansvarslöst. Alltså blev beslutet vad det blev. Huruvida det är ett genidrag får andra bedöma, min bedömning är snarare att det är ett ordentligt självmål från Anna Kinberg Batra som inte lyckas göra mycket rätt.

Med det sagt är jag stolt över min partiledare men framför allt min statsminister. Jag är övertygad om att alliansen+SD kommer fortsätta sabotera fram till valet. Imorgon börjar en ny vecka. Förhoppningsvis får jag ägna mig åt att göra mitt jobb, ta fram idéer för hur Sverige blir ett ännu bättre land att leva i.

Annonser

Det är dags att privatisera polisen

Polisen behöver bli effektivare. Regeringen har kraftigt ökat deras budget och gett dem fler verktyg, men räcker det? För att verkligen effektivisera polisen behöver vi privata alternativ i polisen.

Idag finns endast en utförare i polisen, staten. Denna koloss har nästan 30 000 anställda och är en byråkratisk maskin. Polisen skulle behöva fler entreprenörer som vill testa nya idéer och som kan utmana den gamla polisen. Människor från bolagsvärlden som har erfarenhet av att effektivisera verksamhet och ständigt förnya sig. Vi behöver helt enkelt fler företag, och religiösa organisationer, som vill bedriva polisverksamhet och skapa konkurrens för att få effektivare poliser.

Utöver det borde medborgarna ha valfrihet. Varför ska man bara kunna ringa staten om ett brott begås? Självklart ska man kunna välja den statliga polisen men varför ska vi förbjuda människor från att ringa privat polis?

Om det i framtiden visar sig att den privata polisen inte var mer effektiv och att polisföretagen tog ut skattepengar som de delade ut till ägarna istället för att anställa poliser eller höja deras löner är det rimligt att de får fortsätta med det. Alternativet att de måste använda skattepengarna till verksamhet kan ju innebära att företagen lägger ner, hur ska vi då klara oss och vad ska alla dom göra som ringer privata polisen?

Har jag lyckats övertyga dig om att företag ska få starta polisverksamhet? Förmodligen inte. Det märkliga är att i skolan, en verksamhet vi med lag tvingar unga att ta del av, så är dessa argument plötsligt starka. Eller ja, ingen annanstans i världen anses de starka men hos alliansen och SD går de hem. Så, kan någon förklara den relevanta skillnaden mellan skola och polis? Om ingen sådan identifieras bör rimligen slutsatsen dras att vinstuttagen bör förbjudas. Alternativt att polisen bör privatiseras. Men det anser väl ingen, eller?