Bör socialdemokrater vara mer ödmjuka?

”Sverige är ett av världens bästa samhällen att leva i”. Så började Kinberg Batra sin presskonferens innan hon avgick. Batra har rätt. Insikten om Sveriges framgång är en viktig anledning till varför jag är socialdemokrat.

Med tanke på att det svenska samhällssystemet är världens kanske mest socialdemokratiska blir jag nyfiken när högerpolitiker hyllar det svenska samhället. Särskilt med tanke på att de ägnat hela sina politiska karriärer åt att bekämpa socialdemokratin och ändra på vår samhällsmodell i Sverige. Få saker provocerar högern så mycket som när man påpekar hur socialdemokratiskt utformat svenska samhället är.

Låt oss titta på hur högern brukar invända i sak. 1) Jag har fel, att svenska samhället är bäst har inget med socialdemokrati att göra 2) Jag är arrogant, att såssar tar åt sig äran för delar av Sveriges framgång är ett tecken på attitydsproblem. Jag har tidigare debatterat 1) med en doktorandkollega här, låt oss titta på 2).

Amanda Sokolnicki på DN är den som kanske hårdast driver linjen om att S har attitydsproblem som försvårar blocköverskridande samarbete. Hon har rätt i att samarbete kräver någon form av respekt för den man ska samarbeta med, men i sak har jag svårt för hennes resonemang av flera skäl.

1) Om samarbete ska till är det rimligen lika ansvar hos alla parter. Liberaler verkar inte inse detta, deras hållning är att S ska acceptera ”alliansen” som konstruktion och uttala eventuellt stöd till en alliansregering. Om S hade samma attityd som högern skulle det innebära att alliansen måste förhandla med hela rödgröna sidan om de vill bilda regering, alltså måste V och MP vara med. Tror ni allianspartierna skulle tycka det var ett rimligt krav från S? förmodligen inte. S gick med på DÖ, då fick Sverige två stora block. Sedan rev högern själva upp DÖ, då försvann blocken. Nu finns 8 partier. Det är vad S har att gå utefter, iden om att S ska behandla alliansen som ett block men inte tvärtom är inte konsekvent.

2) Enligt min erfarenhet ställs större krav på S att vara vänliga mot L och C än tvärtom. Varför? Återigen, ansvaret är lika. En centerpartist skrev till mig att ”det är ni som vill samarbeta, inte vi, då får ni agera därefter.” Denna linje har jag väldigt svårt för, bakom ligger ett hot, om inte S är tillräckligt snälla så kan liberaler/alliansen gå till SD. Jag vägrar att hållas som gisslan mot hotet om att annars samarbetar vi med främlingsfientliga. Tänk er om S hade den hållningen, ”Lööf skriver att vi är deras motpol tillsammans med SD, om de ska ha den inställningen kan vi gå till SD istället för mot mitten”. Den hållningen skulle göra högern förskräckta, rimligen gäller samma dem själva.

Annonser