Samarbeta eller gå under

av Payam Moula

Den vanliga ordningen i en demokrati är att väljarna väljer vilka partier som ska sitta i riksdagen och hur många mandat de får. Därefter förhandlar partierna med varandra för att försöka få igenom sin politik. De senaste åren har varit annorlunda. I grunden är det förvånansvärt dumt och kommer skada progressiv politik.

I riksdagen sitter åtta partier som på olika sätt samarbetar eller förhandlar för att få inflytande för sina idéer. Ett av dessa partier är SD. Ett parti med fler kriminella i sin riksdagsgrupp än alla andra tillsammans. Partiledaren gick med i partiet 1995, när partiet var öppet rasistiskt och medlemmarna gick på nazistiska träffar. Enligt partiet är inte jag svensk och min släkt är ett hot. Av förståeliga skäl är inget parti förtjust i att samarbeta med dem. Då återstår sju partier.

Efter 2014 ville S förhandla med olika partier, men fick nej från C och L. Deras motstånd var så pass hårt att de istället drev igenom en konstruktion som innebar att S skulle få igenom sin politik utan att behöva förhandla med dem; dvs DÖ. Efter ca 9 månader avskaffade de DÖ och nu är vi tillbaka till normalläget.

Snart röstar väljarna igen och därefter får partierna börja förhandla. Om man inte vill förhandla med SD får man förhandla med andra. Därför har S pekat ut ett antal partier som de gärna förhandlar med. Några av dessa, C och L påstår sig inte vara intresserade, vilket är helt okej. Det finns andra partier att förhandla med, exempelvis SD. Men, även detta säger de nej till. Och häri ligger problemet.

C och L vill bilda regering med M och KD. En sådan regering kan klara av att regera genom att 1) Förhandla med S eller 2) Förhandla med SD. Men S kommer inte att stödja Kristersson som statsminister. Det vore lika absurt som att kräva av M att stödja Löfven som statsminister; alltså faller alternativ 1.

Då återstår att få stöd av SD. Men utan att förhandla med dem. Tydligen ska SD ägna kommande 4 år åt att välja mellan andras politik istället för att försöka få inflytande. Idén att SD, ett av riksdagens största partier, ska ägna nästa mandatperiod åt att välja mellan andras politik när de så uppenbart kan använda sin storlek till att tvinga fram inflytande är, milt uttryckt, naivt. De kommer, som de gång på gång upprepar, försöka agera för att få inflytande. (I teorin vore det möjligt för olika regeringar att anpassa sin politik i kraftig anti-liberal riktning, och tävla om att, få stöd av SD utan att ”förhandla” med dem. En sådan utveckling vore slutet för progressiv politik.)

Alltså; en M+C+L+KD regering kan inte bildas om de inte förhandlar med S eller SD. Så länge S och SD får nästan hälften av riksdagens mandat faller en sådan regering faller på ren matematik.

S vill därför bilda en bred regering av progressiva som har tillräckligt många mandat för att vara handlingskraftig. Tyvärr fortsätter C och L låtsas som att Sverige kan regeras nästa mandatperiod utan samarbete. De påstår sig ha ett ”regeringsalternativ” fastän enkel matematik visar att mandaten inte kommer räcka. De spelar fortfarande ”vi tänker inte samarbeta med S eller SD” spelet; ett spel som skadar Sverige och sätter SD i en tacksam position.

Så här kort inpå valet kommer antagligen spelet fortsätta. Efter valet står dock Sveriges framtid på spel. Om C och L då vägrar samarbeta med S kommer SD få inflytande och Sverige gå i en riktning få av oss vill se. Om progressiv politik ska ha en chans i Sverige så måste progressiva partier samarbeta.

 

 

Annonser